Ibland försvinner hopp, ibland faller tårar. Men det gäller att aldrig ge upp även om någon dig sårar.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till för jag vet inte längre vem jag är eller vad jag vill.
Så med slutna ögon fortsätter jag vandra. Det gör ont, men jag tänker ingen klandra.
Ty livet är för kort för elaka blickar för dagarna går och klockan den bara tickar.
Livet har så myket att ge. Men det har ännu mer att lära ut och se.
Kärleken kan sänka dig till noll där du är helt ur kontroll. Jag försöker klättra upp för det detta stup som jag en gång fallit ner i. Just nu är jag fast i de djup som försöker hålla mig fast vid ordet vi.
Men orden älskar dig var väl bara ord och inga som helst känslor. Du ska nu leva ditt liv utan mig och jag utan dig.
Hur ska det gå kan man fråga sig?
Alla sa att vi var perfekta, du var inte en av dem.
Jag ska fortsätta min jakt på den riktiga kärleken som kan finnas bakom varje vrå.
Och jag ska vara på min vakt, jag ska titta bakom varje strå.

Sen tillslut kommer du bara vara ett minne som jag snart ska sudda ut..