Jag är fortfarande hes, men det börjar arta sig. Jag har tagit min hostmedicin som jag ska och hostar därför inte lika mycket och när jag varken hostar eller pratar repareras stämbanden, vilket jag är skitglad över! så om jag inte är så hes ska jag till skolan imorgon. Det ser jag fram emot. För det finns en person som jag inte kan slita blicken från, när jag väl ser honom.