Ibland kan det ju vara så att man mår skit, som jag gör just nu. Men det är väl ganska uppenbart?

I alla fall, då är det bästa man kan ha en riktig vän, som finns där och stöttar dig. Sånna har jag. Och jag är trött på killar. Det är alltid samma visa. Jag har svårt att släppa saker, så hur fan ska det här gå. Hmm, jag har sagt att jag inte pallar gråta för ''onödiga'' saker. Men alla gråter, alla har någongång gråtit. Man kan inte säga att man aldrig har gråtit. För om man inte har det är det ingen bra sak.. Då är man bara okänslig. Och jag brukar inte vara den personen som gråter, nej nej. Men när saker blir för personliga så kan jag bara inte hålla inne tårarna. En vecka efter att jag hade börjat på Frysen var jag sjukt ledsen och mina underbara vänner tröstade mig. Det är så det ska vara inte på något annat sätt. Jag är trött på att bli besviken och lämnad ensam. Som jag skrev i tidigare inlägg idag när jag var i skolan. Tuva Durgé solo.